Julaftonen har varit ganska trivsam hos familjen Dahlqvist i år. Fast i år på ett annat sätt än förr, när man var liten. Då firades ofta julen på landet ibland med hela tjocka släkten, i Dalslands urskog, och om inte själva julaftonen så mellandagarna och nyår! Det var minsann alltid lika spännande att se vad tomten hängt i julstrumpan över natten.. Ibland hade den till och med glömt kvar en liten klapp eller två på soffan vid öppna spisen. Det var ju därifrån den kom också, det kunde man se av de små sotiga spåren från spisen och ut i rummet i varje fall. Vem som gjorde dom eller hur dom kom dit är det fortfarande ingen som vet. ;) Han och hans nisse-vänner hade dessutom glupsat i sig gröten vi ställt på trappen vid dörrn också. Då visste man att allt stod rätt till. Det sades i alla fall att det fanns en del smånissar där i skogarna, det fick de inflyttade "stadsborna" från Göteborg i alla fall lära sig tidigt av de andra i byn sedan. Visst var det spännande att höra på Folkes berättelser om när dom träffat på de små nissarna. Kanske är det därför stället vid vårt hus kallas Tomtebacka? I guesse so..

Vi bor på en liten höjd, på Högfjällsbergets ena sida vid Udden, där alltid snön lägger sig först och smälter sist, till oss barns stora lycka! För alla vet ju att snö...betyder pulkaåkning!! :D och i dom backarna var det bannemej inget litet projekt att swicha ner! Ena gången med hjälp av pulkan, den andre med snowracern eller stjärtlappen, tefatet eller dom där små små orangea skidorna man envist skulle snöra på sig några gånger varje kväll. Inte för att man kunde åka kontrollerat på dom, utan för att man intalede sig själv att man borde kunna det, bara för att man va så himla grym på vanlig skidåkning :P

Kul var det i alla fall, speciellt när man byggt upp en massa hopp och hinder på vägen ner :P Alltid lika tråkigt att dra upp dom igen! ifs, men men... tillslut var det ändå det skönaste att krypa in till huset igen och värma sig framför brasan. Och trots att man hade overall, halsduk, "rånarluva", mössa , snowjogging och vantar istoppade i armarna (så inte snön skulle våga smyga sig in den vägen!) var man ändå full med snö överallt! Men efter några timmars irrandes runt på tomten och ner för den långa backen var man ändå rätt slut och det var gött att få komma in i värmen igen. kanske fanns det till och med kvar lite gröt att äta opp ^^,

Pulkabackarna, ja, den ena av dom som man ju egentligen skulle köra med bilen upp på. Men eftersom det inte var alltför ovanligt med 1meter snö eller mer, användes den istället som feting pulkabacke ;) Bilen fick stå där nere, nästan så att man hoppades på det på vägen dit ;) För det betydde inte bara världens längsta pulkabacke, utan även en äventyrlig vandring i snö till låren med all packning upp till huset, hihi. Fram och tillbaka, alla hundra meter med julmat, julkappar, gosedjur och fågelburar. Kommer aldrig glömma! Fast de e klart, ibland försökte vi ju skotta oss upp och ner. För hand! Alla hjälpte till! Tog typ en hel dag ett år.

Så äntligen hade vi skottat en liten smal stig för bilen att åka upp på. Wow! Gött jobbat! Alla glada och med ont i ryggen, värda en fetmiddag och en natts sömn - sedan på med snökedjorna och upp med bilen dagen därpå. Saken var bara den att under den natten snöade det som aldrig förr. 50cm eller nått. Och den fina lilla gången var återigen fylld av snö morgonen därpå! Denna Moder Natur... Men vad gjorde det - egentligen? Det gav oss ju bara ytterligare några roliga pulkadagar och lite julstämning :) Så innerst inne klagade nog ingen.

Inte heller iår. Julaftonen har ju varit ganska trivsam hos familjen Dahlqvist i år... Tjocka släkten är lite magrare nu för tiden. Men vi har det bra ändå, och glädjs för det som är! Tack alla som gör den så bra! LÄngtar litegrann till landet nu..kanske får följa med i mellandagarna. Om inte annat i sommar, men då blir det inte så mycket pulkaåkning ;)

Det var min julsaga. Hoppas eran dag varit bra också! Nästa vinter blir det nog mycket snö! Pax för pulkan! ;)

Puss och en riktigt GOD JUL! : )