Såg nyss en dokumentär om Colin Jackson, brittisk fd häcklöpare som lyckades vinna både OS-silver och EM- och VM-guld. Vilken kille! Dokumentären ville ta reda på varför man blir den man blir. Och i det här fallet specifikt varför just Colin blivit en sån bra häcklöpare. Kunde man skylla allt på hans jamaikanska gener? Eller fanns det någonting i hans uppväxt? Miljö? Eller mentala inställning? Det kom visserligen fram att han hade ovanligt hög andel snabba muskelfibrer i kroppen, men det ensamt bygger tyvärr inte många världsrekord och mästerskapsmedaljer.

Att även hans mentala inställing hade ett finger med i spelet var man säker på. Ett exempel som utmärkte Colin var hans sätt att tackla motgångar. Han hade en förmåga att, i större utsträckning än många andra se poitivt på även de svåraste misslyckandena. Det bästa, och kanske mest fascinerande var att han verkade göra detta per automatik, även i situationer utanför banan. Där vissa enbart ser ett misslyckande ser andra istället möjligheter att utvecklas och bli ännu bättre. Följden blir då att det blir så gott som omöjligt att misslyckas. Visst låter det bra!? ;) Jag har haft räkmackan att genom min idrott lära mig tänka i dessa banor, men jag är säker på att det hjälper mig även utanför tartanen.