Idag gjorde jag min på snudd sämsta 200m-tid på tre år. Så nu är jag mest arg på mig själv. Så det så. Frustrerande när man inte får till det och när man inte har en aning om varför det, som Ronja Rövardotter skulle ha sagt, går åt pipsvängen. För idag kändes min kropp mest som en klump mossa... (Och, nej, det är inte vad vi strävar efter.) Förra tävlingen var ju min bästa ever, åsså nu det här..bleh! Nåja. Fick iaf med mig en bronspeng hem från 100m-loppet, men inte heller där var jag någon mästare i tekniska skillz. Ändå okej att kunna plocka brons med hjälp av enbart vilja och jädrarinammar... för att se det hela lite positivt...om jag nu är ärlig när jag försöker göra det?! Näh, dagens "Getabocksspelen" kan ta sig i rumpan! Under tilden kollar jag in ett avsnitt av It's always sunny in Philadelphia - sedan sömn.

Au revoir!

---

P.S. Målaren som döpte om min hall till dagis ändrade sig när det hela var färdigmålat och erkände att "det faktiskt blev riktigt riktigt snyggt!" Hihihi! Jag sa ju det ;)