Man möter mycket tokerier när man åker spårvagn till alla stadens syltor och mötesplatser. Härom sistens stötte jag på (nähva, inte en sån stöt) någon form av tant vid Sahlgrenskas hållplats. När jag var ny i stan, alltså när jag började verka och leva även utanför Torslandas trygga gränser, var jag alltid lite skraj när vagnen stannade vid denna hållplats. För det kunde ju vem som helst räkna ut att de som gick på eller av där var antingen sjuka, jättesjuka, smittsamma eller väldigt ledsna. Lätt att man höll andan några sekunder när dörrarna öppnades för att inte få in mer än nödvändigt av nån smittsam och säkerligen febrig sjukdom.

För att återgå till tanten så vet jag förstås inte om hon var febrig eller ej, det var istället hennes uppsyn som fick mig att kolla lite snett. Vi vet ju alla hur en klassisk tant ska se ut, så det tänker jag inte redogöra för er. Därför misstänker jag att denna tant kanske hamnat i någon slags livskris, en försenad 30-årskris må hända? På rullatorn fanns nämligen en sån där barnvagns-skylt. Men där fräcka föräldrar brukar skriva namn och födelseår stod inte "Beata 26" utan istället, det för henne kanske självklara, "VROOM 007". Hilarious och frustrerande på samma gång. Det hade varit bara hilarious om det inte vore för att hon verkligen inte verkade vara den sortens humorskylt-tant, varken vidare söt eller kärvänlig. Det gör valet av rullator-pynt ännu svårare att förstå. Men kanske var det hela ett självklart skrämseltrick - i stället för en gläfsande vakthund. Någon som är både snabb som ett vroom och tuff som en Bond snor man fan inte handväskan av i första hand!

Mannen på min framtida plåt

 

En simpel iaktgelse blev alltså dagens visa ord i bloggen. Likväl som ett framtida julklappstips till någon väl vald. Det ska börjas i tid...