En liten knäpp på näsan bör tilldelas den som, likt mig själv, ger sin gamla gubbtelefon en ersättare av det nyare slaget. Låt oss konstatera att min (för några dagar sedan) så fina smartphone ligger för döden i en låda med sprucket glas och utan framtid. Tydligen är de inte längre gjorda att tappas i asfalt. Ytterst märkligt då det var hyffsat längesen man belade vägarna med mobilvänligt hö-och-koskit. Sysslar vi med 2012 före eller efter kristus, hörrni?

 

Tre dagars mobillöshet men ännu ingen större panikabstinens. En stilla tröst och sorgebearbetning har varit parmesan och Robbie Williams. Utan inbördes ordning. Men stundtals samtidigt.