Confessions of a crazy kind

Det bör ringa en varningsklocka när man istället för att lyssna på Digilistan i P3 eller Hard Bass Dj Remix av Euphoria på Spotify upptäcker att man halvt med vilja och halvt på skämt har på bostadsrättsföreningens intern-TV-kanal som bakgrundljud. För där rullar idag (och kankse sedan länge? Jag är ingen återkommande tittare på just den kanalen) förutom just information till oss kära hyresgäster också ett album av Josh Groban. True story. True Story på alla sätt. Det innebär non stop av softa och lite kristerligt fromma låtar av en uppenbarligen ganska bra artist.


Det hade inte spelat någon roll vilken av googlebilderna jag valt, för de såg alla EXAKT likadana ut. Förutom den som var på Sting...

Men förstås, inget ont som inte har något gott med sig. För under kvällens gång har jag sneglat lite på TV:n och då fått lära mig bland annat att vi nu har batteri-och glödlampssortering i cykelrummet, att man kan låna böcker på expeditionen samt att vi minsann har rabatt hos någon däckfirma här i krokarna. Få förunnat! Får ta å leta upp cykelrumsnyckeln å stolt gå ner med några halogenisar eller så i helgen vettja!

Jag vet inte om jag ska be er skratta eller gråta, utan kankse bara be er ta med det i beaktan när ni i framtiden konfronterar mig. Lite som att man bör veta om om folk är förkylda, för då ska man inte dela drink med just dem. Eller om någon visar sig vara allergisk mot typ tomater, för då ska man inte dra det där skämtet om "Kom nu ketchup så går vi". Eller aah, ni fattar grejen. Så nu vet ni min skevhet.Åtminstone en av dem...

Godnatt mina söta fröknar och pöjks!

RSS 2.0