Jag svalde en clementinkärna!

Men det gav mig nog inga större men.

Inte heller gav bowlingen igår några större intryck. Ingen träningsverk. Inga beundrarbrev. Inga hurrarop eller blombuketter. Vaeädetta? Jag slog ju förtusan en strajk! O__o




Gifta sig!

Ååååh. Nu gjorde jag det. Nu är det kört:P Jag vaccinerade mig idag. Mot den däringa svinis. Fråga mig inte varför, för det vet jag nog egentligen inte själv, men nu är det i alla fall gjort! Men det var en riktig jävla pers :P Sprutan i sig är/var jag inte rädd för, det är mer att jag inte litar på skiten som injeceras i mig. Men nu är det väl bara att gilla läget. Förhoppningsvis slipper jag influensan i alla fall! WÖHÖ

Ikväll ska jag och mammis på nån julöppetextraspecialshoppinggrej i Arkaden efter stängning. Det kan bli najs. Få bort tankarna från en stickande arm i alla fall.

Träningsvila från och med idag och hel helgen nu också, ska bli skönt. Är hemma i Torslanda resten av veckan oxå.

See ya! :)

En simpel bild


Reality did WHAT?

Nu gör jag, Josefine, det stora avslöjandet, sådär två veckor efter det egentliga offentliggörandet: Robbie Williams har släppt nytt album!

Skrattar ni? Gråter ni? Det är naturligt att vara skeptisk, hans senaste album var ju trots allt platt fall.. Men nu mina vänner. NU! Nu är det nästan som det ska igen, nya plattan är bra. Å visst fan gillar jag karln, jag går till och med så långt att jag erkänner att jag har fler än ett album av honom hemma i hyllan (Sing when you're winning & Intensive Care).

Så.. känslan i min taktfasta kropp är nu alltså att de ovannämnda mer än väl kan komma att få tillökning av denna nya plattan, Reality killed the video star. Den duger gött!

Ja. För sjutton!


Värt

Såg nyss en dokumentär om Colin Jackson, brittisk fd häcklöpare som lyckades vinna både OS-silver och EM- och VM-guld. Vilken kille! Dokumentären ville ta reda på varför man blir den man blir. Och i det här fallet specifikt varför just Colin blivit en sån bra häcklöpare. Kunde man skylla allt på hans jamaikanska gener? Eller fanns det någonting i hans uppväxt? Miljö? Eller mentala inställning? Det kom visserligen fram att han hade ovanligt hög andel snabba muskelfibrer i kroppen, men det ensamt bygger tyvärr inte många världsrekord och mästerskapsmedaljer.

Att även hans mentala inställing hade ett finger med i spelet var man säker på. Ett exempel som utmärkte Colin var hans sätt att tackla motgångar. Han hade en förmåga att, i större utsträckning än många andra se poitivt på även de svåraste misslyckandena. Det bästa, och kanske mest fascinerande var att han verkade göra detta per automatik, även i situationer utanför banan. Där vissa enbart ser ett misslyckande ser andra istället möjligheter att utvecklas och bli ännu bättre. Följden blir då att det blir så gott som omöjligt att misslyckas. Visst låter det bra!? ;) Jag har haft räkmackan att genom min idrott lära mig tänka i dessa banor, men jag är säker på att det hjälper mig även utanför tartanen.

Så hur gärna vi än skyller på de där jamaikanska generna, är jag säker på att faktorerna runt omkring honom betydde långt mer. Vad som rör sig i huvudet kan vara nog så viktigt som, i det här fallet, muskelmassa och löpteknik.

Dokumentären var inte bara intressant för mig som friidrottare och Colin Jackson-fan, utan också för alla Svenssons därute. Tänk om vi alla kunde vara en Colin ibland? Även när du inte ser ut att ha alla rätta förutsättningarna, finns det i 99,9% av fallen inget som säger att inte du kan gå minst lika långt. Det gäller bara att ha ett mål och sedan låta de rätta tankarna få fäste. Att våga se positivt på även några av de mest skitigaste sakerna. Jag är säker på att man med den filosofin växer som människa, oavsett om målet är världsrekord, ett nytt jobb eller att lära sig spela fyrelis på piano.

Man skulle kunna fylla hundra till stycken om detta, men jag nöjer mig nu. Så även mina ögonlock. Dom vill till kudden. Så so be it! Tänk på't, så hörs vi! Puss puss :)

Ändrad rubrik

Hrrm, ja men välkomna ska ni vara!

Idag har varit en, för mig, lång dag. Tränade 8-10, sedan Volvojobb, sen hem å äta å sova å kl 17:30 träning igen. Idag körde vi snuthar (dvs snabbhetsuthållighet = många längre lopp) på eftermiddagen. Jag, Jonte och Erik körde dom ute på vallen, enna göttigare så. Fast idag fick vi inte lov att tända upp strålkastarna, vilket sög lite, så vi sprang omkring i beckmörker.. Ögonen vänjde ju sig efter ett tag men det var svårt att se vissa banmarkeringar, haha, loppen gick bra iaf! Skönt att loppen faktiskt känns lättre för varje vecka! Nu sömn!! Imorgon har jag gett mig själv lite sovmorgon vettja. Softsooft :)

Puss å hej
/Joz

För mycket av det goda

Jag vill aldrig, aldrig mer sätta foten i en möbelaffär, let alone en inredningsboutique. Hur kul det än må vara med fluffiga lila kuddar och funky soffgrupper så finns det en gräns. Och den gick jag över för någon vecka sen med vansinnesfärder till CHILLI och IKEA. Men tyvärr med två BILLY-bokhyllor för lite. Så dom fick jag släpa med mig igår. Så nu. Nu. Nejtack. Enuff is enuff.

Nu ska jag fundera ut vad min nästa bransch att för mig förstöra för all min framtid ska bli. Skoaffärer kanske? Tandläkarn? Trädgårdsmarknader? Gator och Torg? Suggestions, anyone?


Yours sincerely,
Joz

RSS 2.0