Lumpen gör pojkar till män
Och 3,5 veckors jobb har just gjort Jossan till en morronmänniska.
Oops, klättra upp igen på pinnstolen ni just trillade av av att läsa det. Hur gick det här till egentligen? Jag som alltid varit en nattens vän. Att lägga sig innan kl 1 har för mig varit otänkbart, och att lägga sig innan elva huvaligen har känts som ett stort nederlag med snudd på dagiskänsla. Lovat mig själv att aldrig trilla dit på riktigt och bli en morgonmänniska, det har verkat opålitligt.
Men nu sitter jag lik föbannat här kl 22-nånting och har sedan åttatiden gäspat och hållt på. Snittläggdaxtiden senaste månaden har för info varit ca 22:20. Inte okej. Jag ber om ursäkt och lovar att jag inom en vecka eller två är tillbaka på rätt köl igen. Bara otajmat att skolan nuförtiden kräver uppgång vid 6:30 den med på mornarna.. Aaarghw. Längtar redan till sommarn.
Men nu sitter jag lik föbannat här kl 22-nånting och har sedan åttatiden gäspat och hållt på. Snittläggdaxtiden senaste månaden har för info varit ca 22:20. Inte okej. Jag ber om ursäkt och lovar att jag inom en vecka eller två är tillbaka på rätt köl igen. Bara otajmat att skolan nuförtiden kräver uppgång vid 6:30 den med på mornarna.. Aaarghw. Längtar redan till sommarn.
Vad som kom upp när jag googlade Lumpen. Också ett nattdjur som det ser ut. Jag vet dock inte riktigt vad som är fram och baktill på rackarn. Men jag hoppas för allas skull att det är en bild på någons fram. Och snälla, kan inte nån be honom klippa tassnaglarna!?
Puss på er! :)
Lugnet mellan stormarna
OBS! Rubriken bör ej förväxlas med nån taskig schlagertitel, trots Melodifestivaltider.
Det är istället stämningen i dagarna nu hos fröken "lagomgla' käringa". För i fredags tentade vi av sjukdomsläran, den var stor och tog tid som fan att skriva, men gick fint tror jag. Hade vart gött å säga att jag haft en riktigt lugn helg därför, såhär i ingemanslandet mellan två kurser, men så har det inte riktigt blivit. Istället passat på att göra det jag inte hunnit med innan, t ex panikshopping och en storstädning, vänt uppåner på hela lägenheten. Saker hamnar lätt på lite fel plats efter ett tag. Det inkluerar både dammratz och annat. Men nu är det fix ordnat, gött gött! Och ändå lugnt på ett sätt, att inte ha så många måsten i huvudet för en gångs skull. Imorgn börjar en ny fet kurs igen, och jobb, och träning, och.. ja ni vet hur jag har det by now...
Som en tragikomisk koppling till mitt liv bjuds ni här på en av de finaste låtarna. Den e gammal som gatan och det finns ingen fancy music video på den, men ändå väl värd sin plats i detta inlägg! The Ark - Disease
Oh nej, det här är inte sista The Ark-låten på den här lelle bloggen, inte. Såreså!
Det är istället stämningen i dagarna nu hos fröken "lagomgla' käringa". För i fredags tentade vi av sjukdomsläran, den var stor och tog tid som fan att skriva, men gick fint tror jag. Hade vart gött å säga att jag haft en riktigt lugn helg därför, såhär i ingemanslandet mellan två kurser, men så har det inte riktigt blivit. Istället passat på att göra det jag inte hunnit med innan, t ex panikshopping och en storstädning, vänt uppåner på hela lägenheten. Saker hamnar lätt på lite fel plats efter ett tag. Det inkluerar både dammratz och annat. Men nu är det fix ordnat, gött gött! Och ändå lugnt på ett sätt, att inte ha så många måsten i huvudet för en gångs skull. Imorgn börjar en ny fet kurs igen, och jobb, och träning, och.. ja ni vet hur jag har det by now...
Som en tragikomisk koppling till mitt liv bjuds ni här på en av de finaste låtarna. Den e gammal som gatan och det finns ingen fancy music video på den, men ändå väl värd sin plats i detta inlägg! The Ark - Disease
Oh nej, det här är inte sista The Ark-låten på den här lelle bloggen, inte. Såreså!
En schäfer av plåt
Man möter mycket tokerier när man åker spårvagn till alla stadens syltor och mötesplatser. Härom sistens stötte jag på (nähva, inte en sån stöt) någon form av tant vid Sahlgrenskas hållplats. När jag var ny i stan, alltså när jag började verka och leva även utanför Torslandas trygga gränser, var jag alltid lite skraj när vagnen stannade vid denna hållplats. För det kunde ju vem som helst räkna ut att de som gick på eller av där var antingen sjuka, jättesjuka, smittsamma eller väldigt ledsna. Lätt att man höll andan några sekunder när dörrarna öppnades för att inte få in mer än nödvändigt av nån smittsam och säkerligen febrig sjukdom.
För att återgå till tanten så vet jag förstås inte om hon var febrig eller ej, det var istället hennes uppsyn som fick mig att kolla lite snett. Vi vet ju alla hur en klassisk tant ska se ut, så det tänker jag inte redogöra för er. Därför misstänker jag att denna tant kanske hamnat i någon slags livskris, en försenad 30-årskris må hända? På rullatorn fanns nämligen en sån där barnvagns-skylt. Men där fräcka föräldrar brukar skriva namn och födelseår stod inte "Beata 26" utan istället, det för henne kanske självklara, "VROOM 007". Hilarious och frustrerande på samma gång. Det hade varit bara hilarious om det inte vore för att hon verkligen inte verkade vara den sortens humorskylt-tant, varken vidare söt eller kärvänlig. Det gör valet av rullator-pynt ännu svårare att förstå. Men kanske var det hela ett självklart skrämseltrick - i stället för en gläfsande vakthund. Någon som är både snabb som ett vroom och tuff som en Bond snor man fan inte handväskan av i första hand!
För att återgå till tanten så vet jag förstås inte om hon var febrig eller ej, det var istället hennes uppsyn som fick mig att kolla lite snett. Vi vet ju alla hur en klassisk tant ska se ut, så det tänker jag inte redogöra för er. Därför misstänker jag att denna tant kanske hamnat i någon slags livskris, en försenad 30-årskris må hända? På rullatorn fanns nämligen en sån där barnvagns-skylt. Men där fräcka föräldrar brukar skriva namn och födelseår stod inte "Beata 26" utan istället, det för henne kanske självklara, "VROOM 007". Hilarious och frustrerande på samma gång. Det hade varit bara hilarious om det inte vore för att hon verkligen inte verkade vara den sortens humorskylt-tant, varken vidare söt eller kärvänlig. Det gör valet av rullator-pynt ännu svårare att förstå. Men kanske var det hela ett självklart skrämseltrick - i stället för en gläfsande vakthund. Någon som är både snabb som ett vroom och tuff som en Bond snor man fan inte handväskan av i första hand!
Mannen på min framtida plåt
En simpel iaktgelse blev alltså dagens visa ord i bloggen. Likväl som ett framtida julklappstips till någon väl vald. Det ska börjas i tid...
